mrscrooge

Daggmasken

Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.
Harry Martinson 
(Du vet hur du ska lyckas få en människa att känna sig ensam..)

Jag älskar mitt rum farligt mycket. Jag har svårt att slita mig från min varma säng och framför datorn kan jag drömma mig bort i flera timmar utan att göra en enda sak som jag faktiskt behöver. Det skulle vara nyttigt för mig att göra något annat för en gångs skull. Jag behöver komma ut o känna på verkligheten en liten stund. Komma bort från Hällefors, få nya krafter för att ta nya tag. Styra upp det här. Jag har slösat alldeles för mycket dyrbar tid framför datorn.  Jag intalar mig själv att jag kan sluta ge dig den uppmärksamheten framöver.







Jeff Jordan

Att försöka beskriva känslan i mig nu, är vad jag vill med detta inlägg. Men jag känner på mig redan nu att jag kommer misslyckas ganska så nämnvärt med det.

Tänk dig definitionen av ordet välbehag. Addera sedan faktorerna som jag tänker nämna nu, så kommer du förhoppningsvis känna något som kan efterlikna mitt tillstånd just nu. 

Känslan av att någon du litar på till 100% kittlar dig med en snövitfjäder, upp och ner längs hela ryggraden. Ända tills dina nackhår står rakt ut. Känslan av att din hud krusar sig som vatten av en mild sommarbris. Och allt samtidigt som du är varm och behagligt luddig inuti.  

Vetskapen av att vara ledig en hel vecka från skolan. Känslan av att vara helt och hållet utvilad. Att veta att det finns folk som bryr sig om en tillräckligt mycket för att fråga en extra gång om du är ledsen över något, eller om du bara är trött. En oerhört underskattad och bortglömd företeelse.
Vetskapen om att vara älskad.

Meet me in outerspace
We could spend the night, watch the earth come up
I've grown tired of that place, wont you come with me
We could start again

How do you do it, make me feel like I do
How do you do it, it's better than I ever knew

Meet me in outerspace
I will hold you close, If you're afraid of heights
I need you to see this place, It might be the only way
That I can show you how, it feels to be inside of you

Det är min framtida man det!!!.. Synd att han dog för drygt 40 år sen bara..

Idag drar jag till Västerååås, Tjoho!

Det känns i luften att det börjar bli vinter. Vinden leker med höstlöven. Bär iväg med dem och sprider ut dem som ett täcke över det karga landskapet. Huden på mina händer har spruckit upp likt ett ökenlandskap. Jag slickar mig om mina nariga läppar i ett tappert försök att få dem smidiga igen. Vantar, mössa och halsduk får mitt hår att spraka av elektricitet. Jag sliter loss min tummvante med tänderna, där får den hänga kvar. Tills jag skrivigt färdigt mitt budskap på den immiga fönsterrutan i Pihlskolans minibuss ”Mamma, tror vi på vintern?”

"Våra minnen är pusselbitar till vilka vi är. De drömmar vi nattetid drömmer är trösklar som leder till dessa minnen. Det vi upplevt lagras i detalj och dofterna vi inandades, färgerna vi såg och detaljerna vi urskiljde fastnar likt motivet på ett fotografi. Och på samma sätt som ett fotografi bleknar med tiden, så bleknar även ett minne.

Jag drömmer ofta om dig. Går över din tröskel. Ibland när morgonen kommer och jag befinner mig någonstans mellan sömn och vakenhet, platsen där man ser allt som klarast, så är det som om jag kan ta på dig och känna dofterna av dig. Som om fotot aldrig bleknat. Men det är bara för en kort sekund. Sedan möter jag sanningen som vore det ett expresståg och jag dess mål. Den exploderar i mig och den korta lögn jag hunnit bygga upp under natten raseras skoningslöst. En ny dag gryr. Utan dig"