mrscrooge

Idag är en dag som jag bara vill lämna bakom mig. Idag är en dag jag bara vill glömma bort. Slänga i soporna tillsammans med resten av hushållets avfall.
Jag känner mig trött. Trött som en gammal senil tant på sin dödsbädd. trött som en gammal senil tant som inte längre känner igen sina egna barn och barnbarn. Jag är less på svenskars attityd, Byrokrati, överkonsumtion, skönhets ideal och ekonomisk kris.  Jag är trött på realister och pessimister.
 Jag skulle vilja vara den idealist som ser ljust på framtiden. Att orka lyfta tyngden från folks axlar och på något sätt inbringa lite hopp.  Jag vill bara krama om hela mänskligheten och lova att allt kommer ordna sig. Men jag har ingen lust och ingen ork och ingen aning om vart jag i så fall skulle börja?

Från och med nu har jag utalad "Tocophobia" som det heter på engelska.. Vad kan det heta på svenska tocofobi? Aja. Det är inget skämt i alla fall. Jag får panikångest när jag tänker på det och idag slog det till som ett knytnävsslag i ansiktet på mig.