Ädelstenar, skatter och Arabiska mattor
I skuggan av den till synes oändligt höga bergstoppen stod jag när jag funderade över hur jag skulle ta mig över. Eller under. Eller hur jag skulle bära mig åt för att borra mig rakt igenom den. Det ända viktiga var att på ett eller annat vis lämna den snöbeklädda jätten bakom mig. Känseln hade för länge sen försvunnit från nästippen och ur min haka. Jag var härdad, stark och motiverad med ögonen fast riktade mot mitt mål. Permafrost var något jag tampats med hela livet, jag var van. Men denna hiskeliga gigant var något nytt även för mig. Med bestämda steg satte jag kosan mot snöjätten medans jag ropade peppande uppmaningar till mig själv som varnade om att jag var på frammarsch ” Kom an då, Yeti ditt fega kräk”. ”Kom an då”. ”så ska vi allt se vems blod som först fryser till is”
Jag vill tillläga att jag har ett problem som måste lösas snarast. Helst innan jag blir galen. Men jag vågar inte gör't :$
