mrscrooge

Det känns i luften att det börjar bli vinter. Vinden leker med höstlöven. Bär iväg med dem och sprider ut dem som ett täcke över det karga landskapet. Huden på mina händer har spruckit upp likt ett ökenlandskap. Jag slickar mig om mina nariga läppar i ett tappert försök att få dem smidiga igen. Vantar, mössa och halsduk får mitt hår att spraka av elektricitet. Jag sliter loss min tummvante med tänderna, där får den hänga kvar. Tills jag skrivigt färdigt mitt budskap på den immiga fönsterrutan i Pihlskolans minibuss ”Mamma, tror vi på vintern?”