mrscrooge

Andas tungt, 100 tals myror kryper under skinnet. Muskel spasmer. Är avlsappnad i kroppen förutom det. Ögonen flackar. Kan inte fästa blicken. Orkar inte bry mig fast jag bryr mig så mycket. Vill få någon slags klarhet. Vad ska jag göra i morgon, vad ska jag göra nu? Nu behöver jag uppleva något som är säkert och inte kan ifrågasättas.

Jag har svårt för intern skämt. Visst, det kan man inte undgå att ha med folk. Det är väll egentligen inget fel, det är väll något som alla skaffar sig och det är något som uppstår i samband med att man skaffar sig en gruppbehörighet. Det är väll egentligen en väldigt positiv sak. Det jag inte gillar är när man stänger ute folk ur gruppen och inte låter dem delta.
För mig är det en självklarhet att förklara för alla vad det är man skämtar om och skrattar åt. För att alla ska få ta del. Jag tycker nästan det känns som att man blivigt avfärdad när några skrattar åt något och förklarar det som "nej det är inget, ett internskämt bara"  Jag vet inte, jag kanske över analyserar. Men det händer att jag tar det som " nej du är inte med i det här gänget, jag tänker inte slösa tid på att förklara för dig"

Jag antar att om jag inte bodde i det här brukssamhället så skulle jag inte ha dessa tankegångar alls.  Men i Hällefors är det vanligt att man skaffar sig kompisar och nöjer sig med dem man har. Om man ska skaffa sig en ny vän så måste alla i umgängeskretsen godkänna den nya individen. Blir personen inte godkänd. Då kan man inte umgås. Många i Hällefors ( inte bara där såklart) bryr sig så himmla mycket om vad andra tycker och tänker och låter sig därför begränsa sina egna möjligheter. Man gör bara det som andra tycker är okej. Man följer med strömmen. Glider med och hoppas på att någon ska våga ta steget och bryta mönstret, så att man vågar haka på och byta riktning.  

( Ni som inte har det bekymmret ska absolut inte ta åt er, er vill jag istället ge en ståendeovation och säga grattis till, ni har en frivilja och någonting innan förpannbenet. )

(Filmversionen dåra, låt jag inte kan låta bli att bli glad av)