mrscrooge

Vad jag kommer sakna med sommaren är min barfotagång i skogen. Mjukt förmultnande gräs och löv bemöter mig för varje steg. En matta av den döda materia som med tiden ska ge vika för nytt liv och livnära det nya. Så att även det får möjlighet ett fullborda sin livscykel. Vetskapen att livet självt pågår under mina fötter, just där just då får mig att vilja stanna i skogen för alltid. Men snart har sommaren blommatöver och kylan börjat tränga på. Det blir för kallt för barfotapromenader. Vart ska jag då finna livet som grund?