Ett moln i byxor
Det kom visst en dag i historien, då jag Anna Ragna Carlsson återgick till min ensliga tillsynes evigt bortglömda blogg. Jag vill också tydliggöra att jag aldrig övergett den helt. Då jag från tid till tid haft tankar och funderingar kring bloggskrivandet gnagandes i bakhuvudet.
Här är jag i alla fall igen. Hej Hej.
Denna dag i historien utmärker sig speciellt genom att vara en sån där dag, en sån där dag då allt omkring en tycks stå stilla. Fast fruset. Fruset likt isblocket som en gång sänkte tictanic.
Mina ambitioner idag verkar överträffa det ubud som för tillfället ges på den här understundom gudsförgätna ön. Samtidigt blir jag för matt för de göromål som erbjuds (vilka inte riktigt uppnår samma kaliber som de jag har ambitioner för). Ibland förbarmar jag mig över mina svårigheter med att " bara kunna vara". Om jag ändå finge frigöra mig från det långtgående belöningssystem vilket mitt komplexa psyke utarbetat åt sig själv, där jag tvingas gå omvägar innan jag känna mig värdig någon fom av belöning, upptäcker jag mig själv tänka ibland. Detta vore förstås njutbart i högsta grad. Men detta sätt att tänka ger mig belöning i långa loppet. Problemet ligger i att resultat inte påvisas omedelbart. Om jag på något sätt kunde kombinera dessa två tillvägagångssätt så vore det optimalt.
Om någon har tips på hur tankegången kring kompromissen bör gå för att åstakomma den, så får denna gärna kommentera i fältet för dito.
Över och ut
/ En ventilerad Anna
Här är jag i alla fall igen. Hej Hej.
Denna dag i historien utmärker sig speciellt genom att vara en sån där dag, en sån där dag då allt omkring en tycks stå stilla. Fast fruset. Fruset likt isblocket som en gång sänkte tictanic.
Mina ambitioner idag verkar överträffa det ubud som för tillfället ges på den här understundom gudsförgätna ön. Samtidigt blir jag för matt för de göromål som erbjuds (vilka inte riktigt uppnår samma kaliber som de jag har ambitioner för). Ibland förbarmar jag mig över mina svårigheter med att " bara kunna vara". Om jag ändå finge frigöra mig från det långtgående belöningssystem vilket mitt komplexa psyke utarbetat åt sig själv, där jag tvingas gå omvägar innan jag känna mig värdig någon fom av belöning, upptäcker jag mig själv tänka ibland. Detta vore förstås njutbart i högsta grad. Men detta sätt att tänka ger mig belöning i långa loppet. Problemet ligger i att resultat inte påvisas omedelbart. Om jag på något sätt kunde kombinera dessa två tillvägagångssätt så vore det optimalt.
Om någon har tips på hur tankegången kring kompromissen bör gå för att åstakomma den, så får denna gärna kommentera i fältet för dito.
Över och ut
/ En ventilerad Anna
Kommentarer
Trackback
