mrscrooge

Jag blir så trött på mig själv ibland. Att jag aldrig lär mig.
Jag måste lära mig att stålsätta mig själv och sluta ta allting på så himmla stort allvar, men jag har svårt att hjälpa det. När något nytt positivt händer i mitt liv så vill jag uppmärksamma det, välkommna det. Jag som är så himla emotionell låter nästan alltid mina känslor styra. Jag blir alltid så energisk när jag är glad över något och alltid så nere när det är något som är fel. Jag vill lära mig att hålla mina känslor i styr och att inte låta dem få för fast grepp om mig. För vissa kanske det låter som en bra egenskap. Att jag för det mesta med mitt språk speglar det jag känner. Men egenskapen ställer rätt ofta till problem för mig. På grund av att jag är himla emotionell så låter jag känslorna styra utan att vara riktigt förnuftig och därför gör jag inte alltid saker för mitt eget bästa.

Fast jag tänker fortfarande i smyg att det här hade vart tämligen bra för mig :$
Fan nu analyserar jag för mycket igen istället för att bara flyta med :S


Här är den vackraste presenten jag någonsin fått :) Tack Maja o Kim jag trodde aldrig jag skulle äga något liknande!!

Måste stå ut med mormor över jul..><
Önska mig lycka till!!

Får en kick av att motionera xD. Fast nu har jag ont i knäet. Skit.

Hon kände det i sig,  men hon kunde inte hjälpa det. Hon sjönk djupare och djupare in i sig själv.  Allt runt om kring var oklart som i ett töcken. Svaga konturer som svepte omkring i perferin. Hon hade tappat en stor del av sin kontakt med omvärlden. Hon pratade inte med någon längre. Hon ringde aldrig längre, så  som hon alltid gjort förut. Hon kunde sitta timmar i streck vid telefonen och pladdra med sina vänner om allt och ingen ting -Men det gjorde väl inget. jag saknar inte dem och dem saknar inte mig, intalde hon sig.

Sedan han försvann hade hon svårt att få grepp om vardagen. Hon kände att hon trevade runt i mörkret. Inget var konstant. Hon hade inga mål och ingen mening. Det ända som hjälpte henne att känna sig någorlunda bekväm med sin tillvaro var likgiltigheten. Hon ville inte ta ställning till något. Om man inte hade några förhoppningar, skulle man heller inte bli besviken. Hon orkade inte bli besviken igen. 






 

Haikus are easy
But sometimes they don’t make sense
Refrigerator

Jag har vart sjuk nu i några dagar. Min dator har utöver det dragit på sig något konstigt virus. Det är fruktansvärt tråkigt att vara hemma från skolan när man inte har en dator som fungerar som den ska. Det enda jag kan förmå mig att göra är att ligga i sängen o läsa och drikca en kopp te då och då. Visst det är ju inte helt fel. Men det är värre sen när jag ska sova på nätterna. I och med att jag inte rör på mig någonting för att jag är sjuk så blir jag inte trött heller. Så i natt när jag försökte sova låg jag vaken i kanske 4-5 timmar i streck och bara glodde upp i taket.

Jag har nog aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv. Det är nu jag verligen inser vad beroende jag är av den här västerländska vardagslyxen vi i folkmun kallar för dator.  Sorgligt nog får den ersätta social kontakt på nätterna när ingen annan i hushållet är vaken. Okej jag erkänner. Den brukar få ersätta socialt umgänge rätt ofta. Och det här med virus på datorn blir en utomordentlig prövning för mig. Jag ska lämna över den till Göran i morgon hade jag tänkt dock. Jag hoppas jag hinner få tillbaka den innan jullovet. Annars kommer jag oturligt nog få allvarliga abstinens problem och svårigheter med att få ordning på projektarbetet.

Såg " The fall" idag, skit fin film :)

Jag mår fruktansvärt bra nu, fast jag är sjuk!!

I den svårmodiga skogen
bor en sjuk gud.
I den dunkla skogen äro blommorna så bleka
och fåglarna så skygga.
Varför är vinden full av varnande viskningar
och vägen mörk av dystra aningar?
I skuggan ligger den sjuke guden
och drömmer elaka drömmar...

Edith Södergran